uli såkallade försvarsverk och till underhåll af! militaire. Och då man nu slutligen härtill lägger hvad militairen åtnjuter af Postoch Tullverkens medel såsom Tjenstemän öfverflyttade på dessa Verks Stat jemte de oerhörde kostnaer som utom Carl den XI:s indelningsverk blifvit nedlagde i Casernoch FästningsbyggNader kommer man lätt till det resultat att Svenska Nationen endast arbetar och sträfvar för alt föda dessa 40 å 50,000 man militair, som i alla fall vid ett uppkommande. krig är alldeles otillräckligt till Landets försvar. Sådant var det Statsekonomiska förslag som framlades för Rikets Ständer straxt efter hungersnöden i Dalarne och Vermland som nyss föregått 4840 års Riksdag, efter 1858 års oroligheter i Stockholm och efter det Tidningar och opinion i Landet jemt och ständigt förordat hushållning med Statens medel samt dess användande till sådana ändamål, som kunde afhjelpa Landets ekonomiska bekymmer Månne man kan vänta sig något olikartadt förslag vid 4843 års Riksdag? Vi betvifla det — sedan genom Stockholms Borgerskaps lysande bal och den conscriberade medaljen öfver den 25 åriga regeringen kommit till verkställighet, man gifvit vederbörande ett prof på belätenhet, hvilket prof troligen tolkas så vidsträckt, som skulle Nationen helt och hållet hafva åter iklädt sig tälamodets och lidandets såradrägt, samt glömt det ädla sträfvande till frihet och förbättrade institutioner, som före 4840 utmärkte, hvarje patriotiskt sinnad medborgare. Sverge måste med allvar — tänka på sin räddning, ty med en sådan hushållning måste dess ekonomiska . sjelfbestånd undergråsvas. I et land, der allt hvad Nationen kan inbringa i Skattkammaren i fredstid, då det alldeles icke är af behosvet påkalladt, användes till militairlyx; der kan näringar, bandel och åkerbruk icke gå framåt, de mäste blifva stationära. Men den Nation, som i dessa tider, då alla de öfriga Europas Nationer gå framåt med jet testeg, har åkerbruk, handel och näringar stationära och icke framåtgående i proportion med det öfriga Europas cultur, denna olyckliga Nation förlorar snart sitt inflytande på den kuropeiske marknaden och derefter sin politiske sjelfständighet till och med om hvarje indivic vore klädd i mililairdrägt. Månne de sednare årens dåliga handel, Sven ska jernets vanpris och de ädle metallernas ut skeppning ur Bankens Cassahvalf, icke borde vara tillräckliga sacta för att väcka folket och dess vid nästa Riksdag blifvande representanter: allvarsamma uppmärksamhet synnerligast om er sidoblick skulle kastas på den starka fästnin gen på Ahland samt Pohlens sorgliga öde.