Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1843, sida 1

— SS porteras och förklarade att ingen flyttning kunde äga rum utan en ylterlig fara. När Marquisinnan hörde detta läkarens utlätande, hvilket man måste upprepa för henne, vändes hennes tankar åt en annan verld och hon beredde sig att dö såsom ett helgon sedan hon lidit som en martyr. Följaktligen begärde hon nattvarden och bad ännu en gång att hennes man ville ursäkta henne samt förlät hans bröder, och allt detta med en mildhet som i förening med hennes skönhet gaf hela hennes person ett englalikt utseende. Dock när presten linträdde med sakramentet, förändrades plötsligt detta uttryck och hennes ansigte visade alla tecken till den största förskräckelse. Hon igenI kände i presten som tillförde henne den sista, himmelska trösten den nedrige Perrette, bvilken hon för hans mot henne bevisade handlingssätt, hvilket vi redan känna, borde betrakta som Abbens och Riddarens medbrotisling. Likväl hämtade bon sig snart och när hon såg presten utan något samvetsagg nalkas hennes säng, ville hon icke väcka en så stor scandal som att angifva honom i en dylik stund. Dock lutade hon sig mot honom och hviskade: min far, jag hoppas att ni, ibågkommande hyad som passerat och för att skingra de farhågor jag med så mycket skäl kan hysa, icke skall göra någon svårighet vid att med mig dela den beliga hostian; ty jag har ofta hört sägas att, i de elakas händer, vår Herres Jesu Christi lekamen, ehuru alltid en salighetens symbol, har blifvit en orsak tilldöden. Presten bugade sig till tecken af bifall. Marquisinnan tog då således nattvarden och