Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1843, sida 1

em juisinnan vid sitt en gång fattade beslut och förlarade att denna egendom var förbehållen hennes barn, och följaktligen henne helig och att hon kunde ingenting förändra af hvad som var gjordt i Avignon, i anseende dertill att det var hennes sista, oryggliga vilja. Oaktadt denna förklaring, fortfor icke desto mindre Marquisen att blilva hos sin hustru och egna henne alla en tillgifven och uppmärksam makes omsorger. Två dagar efter Marquis de Ganges, anlände Madame Rossan: huru stor var icke hennes förvåning, efter de rykten som, redan voro i omlopp om Marquisen, att finna sin dotter i dens händer som hon ansåg för en af hennes mördare. Långt ifrån alt dela denna tanka, uppbjöd Marquisinnan all sin förmåga, för att icke allenast bringa henne på andra tankar, utan äfven öfver tala henne att omfamna honom som en son. Denna förblindelse å Marquisinnans sida smärlade Madame de Rossan till den grad, att hon, oaktadt sin djupa moderskärlek och den döende dotterns böner, icke ville qvarstanna mer än 2 dagar, efter hvilkas förlopp hon återvände hem utan att någon ting kunde qvarhålla henne. Denna afresa smärtade Marquisinnan på de högsta och förorsakade att hon med förnyad en lrägenhet begärde att blifva förd till Montpellier emedan blotta åsynen af det ställe der hon blif vit så grymt plågad oupphörligt framställde so Ihennes fantasi icke. allenast hågkomsten af mor det, utan äfven. bilden af hennes mördare, hvilkså oaflåtligt förföljde henne, att hon, på de kort stunder hon tillslumrade, ofta plötsligt vaknad under häftiga skrik och rop på hjelp. Olyckligt lvis ansåg läkaren henne vara för svag att trans