Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1843, sida 2

knappt var den timma sörliden, då Markisinnan borde intaga likemedlet, förrän bud kommo från Abben och Riddaren med förfrågningar om Markisinnans hälsa. Hon lät svara dem att hon mådde fullkomligt väl och inbjöd dem till en liten collation hon ärnade gifva omkring kl. 4 på eftermiddagen åt de fruntimmer, som utgjorde hennes societe. En timma härefter kommo nya bud från Abben och Riddaren i samma ärende: Markisinnan gaf samma svar som första gängen, att hon aldrig kunde befinna sig bättre, och fästade ingen vidare uppmärksamhet vid denna öfverdrilna höflighet, än att att hon sedermera mindes den. Markisinnan, som aldrig känt sig vid bättre humör, emottog sina gäster på sången; dessa ankommo allesammans på den timma de blifvitinventerade; Abben och Riddaren infördes, och man serverade måltiden. Ilvarken Abben eller Riddaren, ville deltaga deruti; Abben satte sig dock vid bordet; men Riddaren blef stående, stödd mot sängfoten. Abbn såg bekymrad ut och tycktes vara intagen af en tankspriddhet som endast rycktals lemnade honom; då han syntes liksom bortjaga någon id, som oinskränkt beherrskade bonom; men snart försänkte honom denna ide, mägtigare än hans egen vilja i ett srubbel som förvånade hela sällskapet så mycket mera som det icke låg i hans caractar. Hvad Riddaren beträffade, hade han ögonen oafbrutet fistade på sin svägerska, och det var, i motsats med förhållandet med hans bror, så mycket mindre förvänande, som Markisinnan tycktes aldrig hafva varit vaekrare än denna dag. (Forts.)