Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1843, sida 3

flyktiga misstankar på en karl, lksodt hvem och jag skall aflägsna honom från er lika lätt son jag låtit honom åter närma sig er. Jag behöfvej like gifva er något bevis på hvad jag säger; n vet mycket väl att det är rena sapningen. Och för hvad ändamål har ni spelat denne comedie? For aft bevisa er, Madame, att det står min förmåga att efter behag göra eder ledser eller glad, älskad eller öfvergifven, tillbedd elle; hatad. Nu, hör mig: jag älskar er. Ni förolämpar mig, Monsieur! utropade Markisinnan och försökte att lösgöra sin häst: tygel ur Abbns händer. Inga stora ord, min kära svägerska, ty mec mig, det må ni veta, tjena de till ingenting Man förolämpar aldrig en qvinna genom en kär. lekssörklarinz; det gifves tusen olika sätt att för. må henne besvara denna kärlek: felet består endast deruti att icke kunna välja det rätta. Och kan jag få veta hvilket ni bar valt? frågade Markisinnan med ett föraktligt, förkrossande småleende. Det enda som kan lyckas med en qvinna, lugn, kall och stark som ni, öfvertygelsen att edert intresse fordrar alt ni besvarar min kärlek. Emedan ni påstår er känna mig så väl, svarade Markisinnan, i det bon gjorde en ny ansträngning lika onyltig som den första att lösgöra belslet på sin häst, så borde ni veta på hvad sätt en qvinna som jag bör emollaga eli dylikt förtroende: säg er sjelf hvad jag skullc kunna säga er och isynnerhet min man.? Abben smålog. våÅh! Hvad det beträffar, svarade han, må