de, med en forunderlis latchet, lata sin karaktär antava hvilken tournure ban behagade och Biddaren var en fullkomlig nolia, så blefvo de efterhand mindre sranstötande för henne. Marhisinnan varen af dessa själar, som aldrig misstänka det onda, så lite möda man gör sig att dölja det, och först då med anger igenkånna det når det alertager sitt verkliga utseende. Ä Emellertid uphväckte snart ankomsten af dessa två nya gäster nagot mer lif och munterket i huset. ku vål ännu större förändring inträffade Hill Marhisinnans stora sarvänine, hennes man, på lang tid så liksiltig för kennes skönhet, tycktes änvo märka att hon var alltför förtjusande alt nedgligeras. Ilans ord började smaningom andas denna ömhet som de länge sedan efter hand förlorat. Markisinnan hade aldrig upphört alt älska honom: hon hade sett hans kärlek upphöra och med undergilvenhet burit sin smärta; hon sig den återkomma och emottog den med eludje; tre månader förflöto lika med dem som på lang tid icke voro mer för den stackars qvinnan än en aflägsen och nästan utplinad bågjromst. Hon hade då, med denna stora otvungenhet, så vanlig hos ungdomen, som endast begär all vara lychlig, äter sästat sig vid lyckan, utan atl en geng underrätta sig om hbyilken god genius hade atergifvit henne denna skatt som hon ansett lör förlorad. bå fick Markisionan från en eranne på landet en inbjudning att tillbringa nagra dagar på hennes slott. Uennes man och svågrar, äfvenledes inbjudne, gjorde henne sällskap. Förberedelser hade på förhand blilvit gjor