ren, hvilken hade foljt honom som en skugga och på hvilken man icke hade såstat stort mer uppmärksambet än om han verkligen icke hade haft. någon kropp. Markisinnan tillstod ofta sedermera, att hon första gången hon sett de två bröderne, oaktadt deras angenäma yttre, känt tig intagen af en plågsam känsla och att denna spådom om en våldsam död, hvilken bon glömt för läng tid sedan, lik en blixt visat sig för hennes ögon. Det var icke på samma sätt med de båda bröderna. håda srapperades af Markisinnans skönbet, ehuru på ett helt olika satt. Riddaren räkade i extase framför henne, liksom framför er staty; men intrycket hon gjorde på honom vat också detsamma som en marmorstaty skulle haf va gjort, och om Riddaren blifvit öfverlemnad a sig sjelf, så skulle följderna af denna beundrar alls icke varit farliga. För öfrigt sökte icke Riddaren hvarken att öf verdrifva eller att dölja detta intryck, utan vi sade sin svägerska huru han träffades deraf. Abben, tvertom, blef vid första ögonkastet in tagen af ett djupt och våldsamt begär att äg: denna qvinna, den skönaste han hittills sett; men i motsats till Riddaren fullkomligt herre ölve sina känslor, lät han endast undsalla sig någral dessa galanterier, förbindande hvarken för der som säger eller den som hör dem. Abbn had dock före slutet af detta första samtal, i sin oå terhalleliga vilja beslutat alt Markisinnan skull Itullhöra honom. lIIvad Markisinnan vidkommer, kunde aldri; det första intrycket hennes svågrar frambragt p henne fullkomligt utplanas, men då Abben kun