Riddaren de Ganges, som äfven fatt på sin, lott en del af denna skönhet, i sådant ölvers.öd slosad på denna familj, var en af dessa medelmåttor, som finna behag i deras obelydliahet, sramslåpa så sitt lil, lika odugliga för det goda som för det onda, så framt icke en mera kraltigt härdad natur drager dem, matta stjernor utan glans, i deras hvirfvel. Sådant var sorhallandet emellan de båda bröderna de Ganges, Riddaren och Abben; den förre, underkoslande sig ett inflytande hvarom han sjelf var okunnig och hvaremot ban med ett barns envisbet skulle upprest sig, om hon ens kunde haft en aning derom, var en lydig machin för den andres önskningar och pasvioner, en machin söljaktligen så mycket farligare, som ingen rörelse af instinet eller n got risonnemang kunde hos honom hejda det en gang emotsagna intrycket. Samma inflytande Abbön tagit på Riddaren, hade han för öfrigt till en viss punkt äfven tagil på Markisen. Såsom yngre son ulan någon förmågenhet, såsom Abbe utan lön, emedan han väl bar kyrkans drägt men. aldrig uppfyllde dess functioner, voro hans ekonomiska omständigheter mindre goda. Derföre hade han sokl öfvertvea Narkisen, som var rik icke allenast genom sin egen förmögenhet utan äfsen genom sin hustrus, som nästan kom alt fördubblas vid M. de Nocheres död, att det var nödvändigt att en tillpifven, söker person öfvertog ledningen af hans hus och förvaltningen af hans egendomar, och hade föreslagit sig sjelf härtill. Markisen, hvilken som vi redan veta var utledsen vid ensligheten inom sill lus, bade antagit detta anbud med glädje. Abben bade tagit med sig Ridda