le för en stor jagt, och knappt anlända, börja ne alla laga sig i ordning för att deltaga derut Åbbön, som genom sin qvickhet gjort sis oum härlig i bvarje sällskap, förklarade sig för Maj hisinnans riddare för dagen, hvartill hans sv. gerska med sin vanliga välvilja gaf sitt samtyck llvar och en af de öfriga jagarne, följande ha exempel, utvalde sig en dam, hvilken de bor egna sina omsorger hela den dagen. Sedan ch valeriets rezlor sålunda blifvit uppfyllda, beg sig hela salskapet på vägen till mötesplatsen. Här inträfiade hvad som nästan alltid inträ far: hundarne jagade för egen räkning. I eller tre amatörer endast följde hundarne; d öfriga sälskapet sorvillade sig. Åbben, i sin egenskap al uppvaktande cavalid hos Markisinnan, hade icke ett ögonblick lemn henne och hade manövrerat så fintligt, att befann sig ensam med henne; ett tillfälle so han sökt en hel manad med lika mycken on sorg som Markisinnan undvikit det. Så sna Markisinnan saledes trodde sig märka Abbön me afsigt halva skiljt sia från jagtsällskapet, vil hon sätta sin häst i galopp i en helt annan ko än den hon nyss hade feljt; men Abben hejdac henne. Markisinnan, hvarken ville eller kund inlata sig i någon kamp; bon ålnöjde sig m att alvänta hvad Abben hade att säga henn och antog denna spotska air af stolthet som qui norna veta så väl att antaga, när de vilja lå en karl förstå, att ban bar ingenting att hoj pas al dem. Det herrskade ett ögonblicks ty nad, hvilken först bröts af Abben. Madame, sade han till henne, jag ber om förlåtelse alt jag användt detta medel föra