——— — — ———— vällukter; för öfrigt var hon icke utan skönhet, ehuru hennes drag voro alldagliga, hvarifrån man likväl får undantaga hennes ögon,som, tvilvelsutan genom något konsterepp i toiletten hade utseende af att vara utomordentligt stora och strålade af en sällsam eld, lik den som lyste ur granaten i hennes gördel. Vid sitt inträde funno de två fruntimren spåqvinnan med pannan stödd mot handen och liksom fördjupad i tankar: af fruktan att taga henne ur sin extas afbidade de med tystnad det öconblick, det skulle behaga henne lemna denna ställning — Efter tio minuter upplyftade hon huf vudet, och liksom om hon först då bemärkt att tvenne personer stodo framför henne, frågade hon: Hvad vill man mig vidare? Skall jag aldrig så någon ro förrän i grafven? Forlatelse, svarade den okända med der milda stämman; men jag önskade att få veta . . Tig! sade sibyllan med en högtidlig röst jag vill icke känna edra affärer, det är til Ispiritus ni måste vända er; det är en asundsju Spiritus och som förbjuder att man intränger dess hemligheter; jag kan icke göra mer äl bedja honom för er och lyda honom. Vid dessa ord nedsteg hon från sin trefot oc gick in i ett bredvid liggande rum. Snart va hon åter, mera blek och nedtryckt än förut; lena handen höll hon ett glödande fyrsat, i de andra ett rödt papper; i samma ögonblick slocl nade de tre vekarne i lampan och som kam maren då enstast upplystes af fyrfatet, antog alla föremål en fantastisk anstrykning, hvilke