che, som man skulle kunnat förmoda, vid dörren hvarpå taflan som tjenat dem till ledning hade afseende, utan tvertom fortforo de att uppsliaa ännu en väning. i Här mötte dem åsynen af en sorts dverg, klädd i en bizarr drägt i samma smak som de venetianska narrarnes på 46:de seklet: när han såg de båda fruntimmern komma, utsträckte han ett spö, liksom för att hindra dem att gå längre, och frågade dem hvad de ville. Rådfråga spiritus, svarade qvinnan med den milda och darrande rösten. Stig in och vänta, var dvergens svar i det samma upplyfte han en sardin af sapisseriarbete och införde de båda fruntimmerna i ett förmak. Följande de gifna instruktionerna dröjde de här ungefär en halftimme utan att se eller höra någonting. Slutligen öppnades plötsligt en i tapisseriet maskerad dörr; en röst uttalade orden: kom in, och de två sråmmande infördes i en annan kammare med svarta tapeter, endast upplyst af en i taket upphängd lampa med trenne vekar. börren stängdes efter dem och de beIfunno sig ansigte mot ansigte med Sibyllan. Denna var en qvinna af ungefär 25 a 26 års galder, hvilken i motsats mot andra qvinnor, ögonskenligen sökte gifva sig ett utseende at alderdom: hennes drägt var svart, hennes bår hängde i flätor, halsen, armarne och fötterna voro bara: gördelen som omslöt hennes lif var fästad med en stor granat som gaf ifrån sig sen dyster elans; i handen höll hon ett spö och hon var uppsligen på en slags upphöjd ställning, en esterhärmning af antikens tresot, hvarifrån uppstego skarpa, genomträngande