Markisinnan de Canges. 1667. Af Alex. Dumas. Mot slutet af 1637 stannade en vagn mycket npel och utan vapenprydnader, emot kl. 8 på onen, vid porten af ett hus på gatan Ilautenille, hvarest redan 2 andra vagnar hållo. i lakej steg straxt af för att öppna vagnsdörn: men en mild röst, eburu nagot darrande, pjdade honom med den tillsägelsen: väuta att 3 får se om det är här.? Stlraxt tittade fram nom ett af vagnsfönstren ett hufvud, så välinept i en svart satinkappa, alt det var omöjot urskilja något af dess drag. bet tycktes ed blickarne vända uppåt på husets sacade såa efter något tecken som borde förjaga dess visshet. ben okända damen syntes blisvFa tilledsställd med sin undersökning, ty hon vände ig mot sin ledsagerska och sade: det är här, e der är tallan. Följaktligen öppnades nu vagnsdörren, de båa fruntimren stego ut, och sedan de först nnu en gång upplyftat ögonen mot en tasla, 6 8 fot lång och 2 fot bred, uppspikad ofvanör andra våningens fönster och försedd med enna påskrift: Madame Voisin, Första Barnnorska, smogo de sig i hast så oförmärkt in i n lörstuga hvartill dörren endast var tillförd. Jpplysningen i denna sörsluga var jemt så afpassad, alt kommande och gående kunde se att ela sig fram i den trånga och krokiga trappan om gick från rez-de-chausee till femte våningen. De två okända, hvaraf den ena syntes i rang ara vida öfver den andra, stanna emellertid