Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1843, sida 2

vid dessa ord sattade värden åter mod: han bröt upp bresvet, läste det och utropade glad Skulle det väl vara sant? — Ja, återtog damen, min syster kände hela intrigen. Er hustru var oskyldig; det barn hon lät uppfostra som sitt eget, tillhörde er flicka af en förnäm samilj, hon räddade sålunda Miss G:s heder; och denna flicka har seder: mera, efter sin förmyndares död, gift sig mec sadren till sitt barn. ! — Och min hustru hade mod att uthärdmina förebråelser? — För att göra er lycka, svarade den ung: damen. Ty man här vedergållt hennes tjens med tusen Pund sterling, hvilka skola till ei utbetalas. Min syster förstod att besegra er vre de, i det hon sände er till representationen a Othello, hon ville bevisa er, huru en svart sjuk man är i stånd att anklaga en qvinna för ett brott, hvartill hon är oskyldig. Det lyckade: henne, utan att behöfva förråda hvad man anförtrott henne. — Hon har återgifvit er er lycka. — Bed ofta för henne. Den okända ville aflägsua sig; men jag vände mig till henne: Jag har varit en förtrogen i detta lilla drama, i hvilket ni spelat en så skön roll. Jag känner allt, utom ert och er syster: namn: derföre skulle denna rörande Roman vara för mig som, en skön ljusastake utan ljus om -—? c — Om ni är angelägen att erfara detta. sade den vackra damen, -så kan jag vål till sredställa er nyfikenhet: min systers namn val Maria Malibran, och jag heter Pauline Garcia. IHon gjorde en afskedshelsning och försvann