skilät hvarje brotislings förbittring, man vårdar deras helsa, de åtnjuta utan omtanka sitt dagliga bröd och man utarbetar ett nytt Lagsystem som kostar Landet oerhöråt, och det är äfven i dag den ädle rättänkande litterärt och moraliskt bildade ynglingen som uppoffrar sitt lif åt Statens förvaltning, saknar både litterär, moralisk och ekonomisk värd !!! Jag skulle kunna anföra 40-tal af unga bildade män som till följd af svikna förhoppningar i besforäringsväg förfallit och blifvit en tunga för Staten i stället för en rik skörd. Är det på ett sådant sätt man visar företrädet åt Sveriges aklningsvärda civila Embetsmän? År det på ett sådant. stt man tror sig ostrafsadt kunna trotsa 2,000,000 tappra och rättsinniga menniskors önskningar, framstälde i en Grundlag? Man må ej inbilla sig att de civila Embetsmännens missnöje hirleder sig från snålhet, från sörsahandet af lilvets behos. Nej! Embetsmannen är ju äfven svensk. Och den fattiga Svenska Nationen månne den ännu. glömt alt. tiga, lida och dö, då det är för elt heligt ändamål, då det är för Fosterlandet?! — Det är först, då man hunnit så långt, att det sjelfständiga och rättsinta Fosterlandet icke erkänner dygden, sina söners för-! tjenst och skicklighet, som den rättänkande saller en missnöjd tar, — en tar som kanske ännu skymmes af dagens lysande sol, men som dock i nattens ensliga mörker qväller ur mänget Fosterlänskt öga. Jag för min del skulle gerna se, att man ansloge 10,000,000 Riksdaler årligen till våra: sängars förbättring, att man använde 530,000,000 Rdr till värt försvar, NB. om landet derlill hade tillzång, men frågan vid anslag uti hvarje samhälle är icke den att ansla till hvarje godt ändamal: utan den att anslå till det nodvändigaste. H ne gagit pas de faire de la philantropie, mais de Vordre social: que notre systeme soit ou ne soit pas adopt. — (Lucas de Ia röforme des prisons). hj eller må man inbilla sig att nationens missnöje härleder sig från Aftonbladet, Tidningspressen — det mången helt dristigt äfven i större sam— qväm med en sjelfvisk och oförskämd Statsmannamine sramslungar. År det väl tänkbart alt en trög slegmalisk, religiös, rättänkande och tapper nation (sådan målar llistorien Sy. Nn) skulle bringas till inbördes strid och hätskhet af tidningsartiklar för hvilka inga verkliga facta lage till grund? Detta vore ju att förneka Nationens karaktär. Nej inför en sådan Nation är det endast Historien och dagens facta som tala. — Man må ej inbilla sig att i detta land, der man vanligen postdagen före en frågas föredragande i Statsrådet redan öfver allt i Landsorterna, genom enskild correspondence, från Ystad till Torneå känner dess utgång, der man icke allenast känner hvarje menniskas utseende (atminstone hvad de högre Embetsmännen anbelangar) utan äfven hvad de tänka, tala. och verka, atminstone i politisk väg, att man der, säger jag, icke skulle, äfven utan Aftonbladet, känna tilldragelserna. kj eller må man inbilla sig att Svenska Biet i någon mohn bidqrager till Fäderneslandets sanna väl, äfven om man här skulle finna en och annan god uppsats, hvilket är sällsynt. IIuru farligt och shadligt det är för en Nation, att hafva en kyrka, som icke inser sin ställning, som icke hvilar på en sjelsständig grund och som lägger sig i verldsliga saker, vet och inser hvarje Statsman. Likväl redigeras Sv. Biet af en kyrkans tjenare, som tros hafva ett säkert stöd i en al kyrkans grundpelare. om detta är förenligt med Sv. kyrkans värdighet derpå tviflar Nationen. Ått läsa Advocatoriska och ifran en lumpen moral flytande artiklar i en tidning, som man tror härleda sitt upphof från kyrkan, alt exponera dess tjenare för tillmälen af Biets spoögubbar etc. äro säkra medel att påskynda kyrkans och det sjelsståndiga Sveriges fall. Alt Aftonbladet icke är utan nytta i dessa tider är otvifvelaktigt och för detta vårt påstående, vilja vi blott anföra hvad till och med en aristokrat, en af de få i någon mohn documenterade, som Sverige för det närvarande äger, llerr Gresve Björnstjerna i sin beskrifning om Brittiska Riket i Indien yttrar om tryckfriheten: det ar med tryckfriket som med mycket annat, man måste för att bedöma dess rerkningur, uppgöra en Conto Courant, der olågenheter och fördelar balanceras mot hvarandra, då först ser man pi hvilkendera sidan Saldo uppstår. I tryckfrihe