Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1843, sida 1

———— — i sina tankar. Jag klappade honom vänligt på axeln. Den olycklige sprang upp, lik en i snaran sångad hjort, och blef dödsblek. Nåd! Nad ! stammade han under synbar fruktan. — Ulvad fattas er då, min bäste herr värd? sade jag skrattande. Var lugn, jag vill ej mörda er, då kom jag väl i delo med alla våra ga stronomer, om jag skulle döda en så skicklig kökskonstnär! — Ack, förlåt! jag blef så lörskräckt. — Men hvad gör ni då här? Hvad för ett bemlighetsfullt väsende bebor detta rum. — ?St!? sade värden, i det han lade sin hand på mina läppar. Litom oss ej skämta med så allvarsamma saker. Föreställ er, jag förmår ej aflägsna mig från detta rum; så ofta jag det gör, förer mig en obeskrislig, oemotståndlig instinkt åter tillbaka — — — Hvarför det? IUIvad är det då som befinner sig derinne, och som så kan interressera er? värden gick närmare till mig, och hyiskade med bruten stämma: Ett spöke! — Prat! — En död, som uppsligit ur sin grift. — En död, som ni har känt?? — 1a. — Man eller qvinna?o — Ett fruntimmer! — Unut? — Ja! — Och — vackert? — En skönhet! — För tusan, min kära värd, då är dei