var dess daggperlor, dess tårar, dess såpbubblor! hommenteren ej, med slagdäncor och galvisor, dess stilla suckar, dess af smärta qväfda toner! vägen ej dess drömmar, dess klagan, dess förboppningar, på edra hövägar! Och J alla! för hvilka aldrig Ivekllg härlek, aldrig en engels besök, klappat på ert hjertas dörr, och J alla, för hvilka aldr. olycklig kärlek, lik en stor, men enande smarta gålt genom lifvet; ot! kaken ej, med Larde ii. er på kärlekens temper; Ö snen oj met oi da elier döfva öron pi ärle ens jubel-eller klago enger! Rkifven ej med en 5 känslas korta ev Isvinstassar på kärlekens audabygenad, och blanden ej el!er döfstumma själ i tvenne harmoniska hjertans duett! —— —— SLUGT ÄDELMOD. En major under kejsartiden i Frankrike, en man af sällsynt drift och af ett mod, som ofta bestått profvet i slagtningarne, anklagades inför Napoleon för att hafva deltagit i en sammansvärjning mot honom. Bevis på hans brottslighet förefunnos verkligen; han blef derföre arresterad och kastad i fängelse. Häån väntade redan att ställas för en krigsrätt, som ofelbart måste döma honom till döden; då inträdde en kejsarens adjutant i hans fängelse, atergaf honom hans vårja och förkunnade honom att Kejsaren väntade honom om aftonen i Tuillerierna. tajoren skyndar ännu belt bestört på bestämd tid 1 palatset, väntar der länge i marskalksalen, slutliven inträder kejsaren, gar med raska steg rakt på majoren och fattar honom i armen. -Sire stammade acpne. förvirrad. Inte ord. Herre; det finns folk, sex mun icke läter skjuta; skynda nu genast till edert regemente, en stort slagtning står i morgon; der har ni tillfälle att låta skjuta er tlll döds eller att förtjena eder öfrerste-fullmagt. — Majoren vann öfverste-fullmagten och blef en af Napoleons tillgifnaste anhängare.