Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1843, sida 2

unno de för sin egen del förslaget icke vara sA dumt: men fruktade att man i allmänhet skulle anse det sisom ett effektsökeri sör att ocka läsare. I stället för att häraf låta siaz eskräckas, tänkte förf., alt det var precist hvad nan ville. Någon titel måste hvarje bok halva för alt skiljas från andra; och bäst är om ileln kan i nägra få ord angifva dess hela innehåll; men om boken är af ett så brokigt! innehåll, att titeln omöjligt kan omfatta allt, ir det så godt att den säger intet. Om det är sant, alt titeln säger intet, är let ej mindre sänt, att sjeliva boken är af ett brokigt innehåll, ty den innehåller ej mindre än tretton olika uppsatser: skhizzer, berällelser, ashandlingar, eller hvad man vill kalla dem; hvilka dock alla villna om en sörsatlare, som på de ämnen han behandlat, användt en på frisk bjertlighet grundad reflexion, samt i en ren stil sökt sramslälia sina tankar härölver. Det första här intagna stycket, Min adertonde Inclinatton, är en skitr, som blott; synes beräknad Då att sa seiva en skildring af måra blond vart lauds och vår tids karakterer. Detta hav också ganska väl lyckats; hvaremot man kanske skulle kunna anmärka, all de i berätielsen inlagda händelser eller äfventyr åro, om ock understundom träffande, likväl osta osannolika. Stilen i denna Novellett är humoristisk och underhållande; något, som äfven kan sägas om de öfriga stycken i berättande stil, som här förekomma. Dessa äro vidare: En Soiree, der läsaren sinner dels en talla af (det. Svenska) sällskapslifvet innom de högre hretsarne, dels i några här förekommande dialoger flera rätt sunda sankar i detta ämne uttalade; — Ett urtima ting, som innehaller berättelse om en, som det synes, sann brottmalshändelse, hvari en qvinna hufvudpersonen, hvilket gifvit Förf. anledning att lemna några penseliiras till er skit. dring af qvinnohjertat; — Åe åda systrarna, ett noyellartadt stycke, hvari vi ej kunnat sinnat någon genomförd idlc, och som derföre ocksa måste anses som det hlenas.e i boken; — hvaremot det sista stycket, Den resande tanken, kanske förtjenar priset bland hela samlinsen: det är en qvick, i satirisk ton hållen, Ådaga om en tanke, som utsändes på resor, hur den först utrustas med en kappa af qvickwet, en dolk af skarp satir? och en klas-. sisk käpp, och sedan, efter att ha passerat ell tullhus, der visila ion försiggati, besöker en Lärd, en kilosof, ett snille, och slutligen stannar hos eå ung flicka. De öfri e uppsatserna äro afhandlingar eller betraktelser, hvartill Förf. funnit ämnen dels i menniskans inre eller yttre e.enskaper, dels i naturen och dess skönheter. Dessa senare reflexioner bar han nedlagt i det andra stycket i boken, Landskaps-Teckningar; och Ref. inskränker sitt omdöme öfver dessa naturbetraklelser till det losord, att de synas utgå lika mycket från hjertat och känslan som från förståndet och tanken. — Den korta afhandlingen om satt att vara är klart genomförd; och i synnerhet sortjenar anmärkas hvad Förf. bär si träffande och sant. yttrar om gratie och om conseniens. — Om. Dans innehåller allmänna betraktelser öfver dansen, samt sedan åsfven hvarje slag deaf särskilt; hvarvid Förl. allijemt uigar ifrån, samt söker genom jemförelser och liknelser ådagalägaa dansens nära frändskap med poesien. — Af de strödda tankar, som nu solja i ordningen, och hvilka röja en djup och grundliz forskning, vilja vi till prof anföra hvad Förf. yltrar om egenkärleken . Eaenkärleken är för menniskosjäten detsamma, som bränvin för hundvalpar: det stadnar dem si väster. Och de små mopsarna tro sedan, att de äro stora, derföre att de icke mera växa?. — Om kladsel: det intressantaste i denna, i öfriat nigot lösliga, aflandling, är Fors:s försvar af modet och dess makt; han förklarar modet vara till sin ice lika särnultat som nalurfigt då dess ändamål är det, ingalunda oforänderliga, vackra, som sålunda mäste vara underkastadt en si omhytlig herrskare. — Afhandlingarna Om Konrersetion, Om Menniskans ansigte och Om snille äro sarut lästa i den år TSÅI utkomna poetiska halendern Linnea horealis. AAAii. — Utrikes Åyhetor.