Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1843, sida 2

Insändt. Under natten till den 22 sistl. Februari, då Rotebåtsmannen af Bohus 2:a kompani N:o 114 Speleman med hustru och fem minderåriga barn öfverlemnat sig ät hvilan, utbröt vådeld i dess iboende hus och, uppväckte af eldens sprakningar, måste de, för alt rädda sina lil, byhla uti blotta linnet undan de härjande lagorna, hvilka inom en kort stund i aska förvandlade manoch uthus med allt hvad deri befanns. Men ej nog med denna förlust; en än djupare, mera smärtande -olycka måste den lidande kusfadren vidkännas, då straxt derpå hans hustru, af-förskräckelsen och sorg, blef vansinnig. Genom månsårig fit och sparsamhet hade han förvärfvat eana hus och en, efter hans vilkor, icke obetydlig losegendom. Pläatsligt beröfvad frukten af sin möda och arbete, sranryckt sin hustrus deltagande och biträde, belinner han sig med de sina deremot nu i den mest utblottade ställning och med säårtviflansfullt. bekymmer skådande kommande dagen till mötes, har han för närvarande ej någon annan utväg, än anropa det enskilda medlidandet. Ö fvertygad om ett ädelmodist bebjertande af hans beklagansvärda belägenhet, nalka han derföre eder, ådle menniskovi inner! meå bön om en skärf for att i någon mohn afböj: nöden och lidandet och för att, om måjlial anyo sårskafla sig och de sina eget hus a de lilla sorpantade jerdslycket, hvarå den förr: stugan och uthusen varit uppförda. De son med deltagande omfatta denne af olyckan 58. härdt hemsökte och vilja åt honom räcka et bjelpsam hand, behagade låta öfverlemna gål vorne antingen till Herr kapten-l. jtnanten vel Riddaren G. Appelberg, boende i Masthugaet el ler lerr Kyrkoherden O. Lundbeck, hvars a dress är kungelf och Ödsmals Prestgard, hvil ka benäget lofvat åtaga sig insamlingen oc derföre i detta tidningsblad redovisa.