Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1843, sida 1

vå rosorna på sina kinder. En flicka, som har ;vilne fransar och gyllne broderier på sina kläder, gör ett pasqvill på gulldet af sina tänkesätt. En flicka, som, då hon gar ut, genom brokigheten af sina kläder, ådroger sig mängdens blickar, trampar, med hvarje steg, sitt goda rykte, sin blygsamma personlighet till jorden. Man säger: kläderna göra karlen! Rikligare är: kläderna göra flickan! Jag skall i hvarje sällskap, kunna igenkänna hufvudkarakteren hos hvarje flicka, på hennes drägt. Den enklaste är den älskvärdaste; den brokigaste, den mest behängda, är, lindrigast sagdt, — den beklagansvärdaste! — Om ni visste miua bästa flickor, huru männerna och qvinnorna, anfalla hvarje nål i er toilette, hvarje ring i edra kedjor, och, från dessa ölverga till er sjelfva, er karakter, er huslighet, edra föräldrars förhållanden, och jemföra allt detta ösverslöd, som de märka på eder, med en brist hos eder, då, ja då skullen J säkert bortkasta all denna, såsänglighet, allt detta glitter, som slicker i ögonen, som ådrager sig blickarne, hvilka innebära haltoh och hurrah, som för ögonblicket förlänar eder en ytlig glans, men som rubbar tron på edra inre sullkomligheter. Om ni visste, att man från värderandet af den brokiga kransen kring edra lockar från glittret, på edra mantiljer, shawletter, manchetter 0. s. v. direkte ölvergår till värderandet af ert förstånd, ert sinnelag, edra önskningar, ja, till värderandet af edra förmögenhetsomständigheler, edra familjer och tll värderandet af edra tillkommande män, då, ja då skullen i kasta ifrån eder allt detta brokiga kram af kläder, som fal