Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1843, sida 1

dumhet och förtjent bestraffning. Han var utom sig, och jag mäste inspärra honom. Ilvad göt gossen? Han hoppar ut genom fönstret, springer till stranden och störtar sig i vattnet; och d: jag hänger i vanterna och refvar bramseglet kommer något simmande bakefter skeppet; jas ser nogare dit, hvem var det väl, om icke mit volner, som, då han ser miz, höjer ven slsra banden och skrattar. Inom få minuter val ban vid skeppet, lystades upp vid ett tåg ocl allt vårt folk voro yra i mössan af glädje öfve gossen, och smekade och kysste honom. Me då jag hotade honom, skrattade de ut mig oc ropade, det ban stod under hans storbrittansk majestäls och deras skydd. Då lät jag honon vara. Sådan var gossen vid fyra år; i sitt tion de var han en dugtig skeppsgosse, och nu, d han är tolf år gammal, arbetar han: för två, oc far äfven betalning för tvä. Niär denna gamle talade så, strålade hans ögon hela hans ansigte lyste af glädje och han kund knappt finna ett slut på berättelser. Vi hörd alla. gerna på honom, emedan han var af e öppen och redbar karaktär. Ibland passagerar ne var äfven en fransk köpman, som för kor tid sedan förlorat sin hustru i New-Orleans, oc nu reste till Bordeaux, för att bringa barnet som hon esterlemnat henom, till sina svärföräl drar. Detta barn, en flicka på sem år, hos hvi ken man i hvarje dess rörelse kunde upptäck det franska blodet, smyger sig en vacker mor gon bort från dess slumrande sköterska, stige upp på fördäcket, sannolikt i den afsigt att upp söka den gamle Beckner, som ofta sysselsalle si och jollrade med barnet. Då denne icke strax