Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1843, sida 1

IILAZFISKEN-. Sedan jag, berättar en tysk botanicus, genomtropat America i alla rigtningar, och äfven beökt Uaiti, inskeppade jag mig med en rik skörd f plantor, i Port au Princes hamn till Frankike. värt skepp var till en del bemannadt ned Irländska matroser, bland hvilka isynnorwet Beckner, fader och son, utmärkte sig. Faren ansågs för den bästa matros i den engelka marinen, och sonen, ehuru blot en gosse å toll år, gaf icke sadren mycket efter. Stor ch stark för sina år framlyste ur hans solbrända ansigte på samma gäng manligt mod, barnslig godsinthet och denna oöfvervinneliga glådtighet, som företrädesvis karakteriserar Irlöndaren. Han var allas älskling på skeppet. Då vi betraktada honom vid hans göromål och gladde oss öfver den vighet, med hvilken han uträttade äfven de svåraste arbeten, som om det vore ingenting, och dervid iakttog allt, churu han icke tycktes bekymra sig om någonting, då plägade fadren esomossastsäga: Det är icke underligt! En god Irländare är ifråh det ögonblick han Tödes till verlden, en god sjöman, och min. Volnej har smakat Joratlaet, innan han ännu kunde säga pappa! Så snart han var afvand släppte jag honom icke ur sigte. Jag medtoz honom öfverallt, och när jag kastade honom ur båten i vattnet, var det en lek för honom; och han skrattade emot mig: han var ej mer än två år, då han redan kunnde simma som en fisk, Två år sednare -lofvade jag honom en gång, att nan skulle fara med mig öfver till England, men jag återtog mitt löfte, emedan han begätt en