Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1843, sida 2

förlust kan snart ersätlas genom en vis sparsaf het. Goda, bästa maka, jag gör eder inga förebråelser, men spela ej mer; vill ni losva ede trogna make detta? Jag skulle åter spela? Hvilken känslolös varelse vore jag, om jag skulle kunna glömm den fasansfulla gårdagen, och detta ögonblick; fullt af mildhet och ädelmod? Vid mitt hjert skola dessa papper hvila, och när en fiendtlig ande vill uppväcka det gamla begäret, då vill ja kasta en blick på dem, och återkalla dessa min nen, och min gode engel skall skydda mig För eder mina barn, vill jag blifva, hvad jag för var, en öm moder! Och eder en trogen, go maka, som skall göra sig värd eder kärlek. Då skall den gamla välsignelsen återkomma. Ingenting skall störa vår glädje. — Men änn en bön, vill ni uppfylla den? Huru skulle en önskan af eder kunna blify mig svår att uppfylla? Nterse ej grefvinnan; afbryt allt umgäng med henne! Ni beröfvar mig ända till den ringaste förtjenst, som jag sökte förvärfva mig. Eder önskan förekom mitt beslut. Hon var orsaken till mitt förderf; hon förde mig till branten af en afgrund, dit jag mäst nedstörta, om ni ej räddat mig. Om hennes vänskap vill jag aldrig mera höra talas ! Tusende tacksägelser för eder beredvillighet! Kläd nu på eder, ömt älskade. Jag skall återföra till mina underhafvande deras beskyddarinna. om en half timma resa vi ut genom stadsporten. (Slut.) — Bh