QO DUDUD söka att göra det så billigt som möjligt. — Hvad de förhoppningar om styrka i konseljen beträssa, dem Förf. tycks bygga på Herrar Gyllenhaals och Heurlins inträde dernti, så kunna vi ej dela dem; ätminstone synas oss dessa llerrars föregåender, skarpt betraktade, ej lolva mycket i denna väg. Tiden: får! utvisa hvem som sett rätt. -Listlöparens? äsigter med afseende. på Tit. Gyllenhaal) förvilla oss lika litel, som hans yttranden, anförda i Sdjo delen af Porteseuillen, hvaråt vi, just enl. Förf. åsigt. endast skrattat, likasom åt det missförstånd, som andra tidningar af alla färger latit salla sig till last dervid. Mälningen af Heurlin af Förf. sjelf, är mäslerlig, endasthvad kunskaperna, den klassiska lärdomen beträffar, frukta vi, att han något misslager sig. Vi tro också, all han gerna skulle vara Sådan, som Förf. beskrifver honom, med afseende på hans verksamhet, såsom statsråd: men frukta alt han saknar förmåga alt upprätta och utföra elt system, och anlägger han en mina under sina motståndare, så blir det säkert blott en fladder-mina, som väl kan komma att verka någorlunda vidsträckt; men ej kraftigt och bestämdt på en viss punkt, hvilket dock är nödvändigt, om den skall göra behörig verkan. vi tro, som sasdt är, derför ej särdeles: på Cyllenhaalskalleurlinska inflytandet; men deremot visserligen derpå, att regeringen, vid nästa riksdag, kommer alt göra allt, för att motarbeta de nationella framsteg, hvartill grunden, med så mycken svärighet, lades. under den förra, och att den nästa dersöre kommer att. blifva hvad Förf. yttrar: en Korruptionsriksdag, hvilken vi dock hoppas, genom riksens ständårs enighet och kraft, skall. förvandlas till en körrektions-riksdag, om ej i anuat, åtminstone i det fallet, att den alltmer skall visa nationen, hvad som behöfver korrigeras och det snart, om ej tryckfelen likt Cadmi draktänder skola uppväxa till kämpar, som förslöra hvarandra, och dit bör ej ens en, ej alldeles sorstockad, regering lala det komma. Mt Förf, hotar dermed; kan dock ej skada; ty väl behosva de slumrande väckas, på det det ej en gång målte ske med skott från annat hall, än 1858. Författaren. losvar, att ej släppa ministeren ur ögonsigle, och hoppas att brefvets mottagare skall göra så med. Vi, för vår lilla del, skola ej underlåta att följa hans uppmaning, som endast böra vara ett återljud af rösten. i hvarje sann soslerlandsväns bröst. Författarens . framställning af nästkommande riksdags sannolika allmänna och hvarje stånds särskilda sysionomi, är ypperlig, och såkert, i det närmaste, en sann. profetia. Måtte valmän och valbara samt alla tillkommande riksdagsmän varnas. af den lärorika målningen, att de åtminstone ej inledas i de snaror, som så tydligt äro utvisade; Bland de mest förledande torde näringsintresset blifva. bet är också vigligt, vialt, och närings-sriheten det enda som kan inZjuta lil i detsamma; men må det heldre livia, tills ännu vigtigare ämnen blifvit asgjorda, såsom, konstitutionens och represenlationens änlamålsenliga reform, än att det skulle bli det plikrande tråtosröel emellan de ännu svagt förnade allmänna intressena. MNinisterens sannoika machinationer vid nästa riksdag äro äfven anska riktigt framställda, och just emedan yi An han Ann