isynnerhet om Norrköpings postkontor, hvars inkomster Baron Carpelan en gång uppgal Champagnebuteljer, dem Kronprinsen önskade det han mätte reducera i sisch, och som uppI gå nära nog till en statsrådslön, om ej mer, samt dessutom hafva den sortjensten alt fortfara så länge man lefver, utan alt vara beroende nästan af någon, utan kunna sitta så godt som sjelsherrskande hvar man behagar, endast man haller en eller annan skicklig såärisvare, det enda hsartill postverkets egentliga trälar, under närvarande regime kunna aspirera. Ilvar och en finner, alt man ej bör förhasta sig med bortaifvandet af dylika godbitar, sarom så manga hösdjur slitas, för att ej säga: bitas. I dylika förhallanden torde man få söka skälen till fordråjandet med en, i sig sjell, så obetydlia rereringsiägärd. I anledning af detta ämne anför Förf. ett bref från Tegnör till nämde Öfver-Post-Dir. Baron Carpelan, angående postcontoret i Lund, dat. d. 7 Oct 1827, som är spanska roligt i sitt slag. En bland de längsta belraklelserna i detta bref vidrör Sverges diplomatiska förhållanden och deras organer, de fremmande här och de egna utomlands. De reflexioner, som deri göras, med anledning al kända fakta, äro ganska tänkvärda, och som vi önska, det styrelsen nagot ville behjerta, till såväl iakttagandet af sin sanna värdighet, som besparingen af statens medel. hland de ynkligaste episoderna i den målning af åtskilliga diplomater, som der sramställas, hör den om Cresve Björnstjernas uppträdande i den vesenskapliga sammankomsten i Stoekholm i fjor, med utdrag ur bibliska historien al Mäbner, som skulle föreställa en ashandling om menniskosläglels ursprung. Om den utgäfves så ville yi föreslå, att den äfven illustrerades med trädsnitten ur nämde bibliska historia. Elt sädant verk skulle försvara sin plats bredvid Jean Pauls förklaring af trädsnillen sill lilla katechesen. Förändringarne inom statsrädet komma härefter på tapeten, och, ehuru äfven dessa, i det hela, ingenting förändra, skickar Förf. dock några varningar till. Herrar Ihre och Munthe, som väl äro värda att lägga på hjertat. Ett par ord om det orimliga sinanceförslaget, utkommel under titel: Om banker?, nämner han älven; men som dess vidunderlighet ligger alltför klart i dagen, är ej heller vidare af nöden att orda derom. Endast nära tredubblingen af det kunglisa appanaget framhålles, i fall antagandet af nämde förslag låge inom möjlighetens gräns. Ett litet misstag med afseende på tiden för senaste realisalion, har i denna afdelning insmueit sig, då Förf. säger alt den skedde för 43 ir sedan, då den likväl först inträffade för c:a 7 år sedan. I anledning at det kungliga appanagel, framställes dess betydlighet för värt fattiga land: det uppgår näml. för hela den kungliga familjen till 810,000 Rdr Beo eller mer, om Drottningens handpenningar ej äro inberäknade deruti, så att ingen förökning bör komma i fråga, genom de kungliga barnens uppyexande, som Förf. älven bevisar vara möjist att äsladkomma, genom klok hushållning. 5å länge man mäste dragas med konungadöne och allt dess anhang, bi man dock förVarta! Äfvangaif A:. 1.