SEELEEeSEA AN). Baronessan, uppmuntrad genom de lyckliga inster, hon gjort tvenne astnar förut, kunde nappt afvakta det ögonblick, då hon vid spelordet skulle skörda samma fördelar. Om det ckades, skulie detta blifva sista aftonen, det yresatte hon sig. Hade hon ändå lemnat äfven enna; ty den blef ganska olycklig. Vinsten sörvann fortare ån den kommit; och åtföljdes af le länta penningarne. Ju ängsligare hon blef, esto mer blottställde hon sig. Hon blef förirrad och vågade allt, för att vinna allt, spelale om oerhörda summor, hvilka hon lånade på itt hedersord. Nästan vansinnig, skyndar hon örst fram på ljusa morgonen uti sin vagn till refvinnan; hon hade redan rest ut på landet. iy förskräckelse, hon hade velat bedja henne, tt få pantsätta hennes juveler, för att dermed etala sina skulder, hvilka måste betalas inom 4 timmar. Nu måste hon våga det, utan hennas tiflätelse. I hvilket tillstånd återvände hon u hem! Ångeslsvetten hade borttagit sminket ån hennes kinder, men man märkte det icke: y just samma ångest gjorde dem glödande, likm de varit öfverdragna med karmin. oOorentligt fladdrade de blonda hären kring henne, största hast beröfvade den prydnad, hvarmed le varit sammanslätade. Uli de djupt infallna gonen visade sig följderna af den ångestfullt Ilbringade natten. De, som nu sågo henne, unde ej i henne igenkänna samma person som e sett 48 timmar förut. Skygg hastade hon ) Se 6. H. o. S. Tidn. N:o 4, 43.