Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1843, sida 2

ELEW—i —— bryta mot sin pligt, tänkte likväl på vånnens bön: hon bemötte grefven med skonsamhet, och förklarade vid första tillfälle, med mycken delicatesse, alt han ej skulle göra någon räkning på hennes kärlek. Men denna skonsamhet begagnade ban just som stöd för sitt hopp; han ansåg henne blott begagna behagsjukans vanliga vapen. Ilan beslöt saledes allvarligt företaga denna sak; hans syster understödde honom förträffligt. Hon hade förskjutit baronessan med en ansenlig summa, och lofvat henne att på balen få begagna en del af hennes juveler. Astonen förut kom bon till baronessan. Milde engel, blif ej ond; jag kan ej understödja er med penningar, som jag har lofvat, men ni har att befalla öfver min broder, han skulle anse det för en glädje, om ni söredroghonom framför någon annan. Huru kan ni tilltro mig något sådant? Ni vet, hvilken passion eder broder hyser för mig; det ville säga — Min broder är lika rättskaffens, som förälskad. En sådan småsak skulle ej förmå honom fatta mindre goda tankar om er. i illans passion befaller förnuftet att tiga: Det får gå med balen hur som helst, men ett sådant medel tycker jag ej om, jag stänger mig inne uti milt rum. Goda baronessa, om du ändå alltid tänkt så! Men ack! den listiga gresvinnan . visste nog att sofva ditt förnuft. Hon segrade. slutligen, och 300 louisdorer lånades af hennes broder, för att