Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1843, sida 2

Men Seguin vägrade lemna några, och svarad helt enkelt: Jag håller mina hästar för mitt nöje skull, och endast för mig! om Bonaparte behöfver några hästar, så må han se sig om efter sina egsna. Förste Consuln blef ganska förtretad, då man. meddelade honom detta svar, och frågade: om det var samme Seguin, som till armeens skor lemnat det lädret, som knappt böll att sticka uti? Då detta bejakades, befallde han att en commission genast skulle sammanträda för att undersöka krigsräkenskaperna, och sedan till honom öfverlemna en uppgift på leveranser afskodon och på de derför utbetalda summor. Till solje af denna Commissions berättelse, antyddes Seguin, att Republiken hade två millioner francs alt fordra af honom, hvilka han genast måste utbetala. Seguin vägrade att utbetala denna summa och blef derföre förd till fängelset S:t Pelagie. der enligt Franska lagen en creditor kan hälla sin gäldenär bysatt i hela fem är, om kan icke betalar; dock mäste han, om gäldenärn så önskar, sörja för kans underhåll. Seguin hyrde sig en mängd rum i S:t pelagie, såg mycket folk hos sig och lefde på förnäm fot. Men knappt voro sex månader forflutna, så fann han dock, att ett fängelse, hur godt man än der lefver, likväl är ett fängelse och blir till slut träkigt och obeqvämt; han betalte derföre de fordrade två millioner francs, och blef straxt åter försatt i frihet. —— —