mig lemna er. Men kom med; kläd på er Sällskapet skall muntra er. Huru kan jag det? så aldeles oberedd. Så mycket naturligare! jag vill pryda eder så att ni skall hafva en fröjd deraf. Hvar ä kammarjungfrun? kom hit, Josephine! Jag pre senterar eder säsom en älskvärd patient, hvilket uppoffrar sig sjelf för att roa sållskapet. Toiletten var färdig på en qvart. Vid gref vinnans arm hastade baronessan utför trappan Baronen kom just upp för densamma, för at hålla sin sjuka hustru sällskap. Naturligtvis för vånades ban ej litet öfver att finna henne sä väl mående. Si litet han egentligen var vän af gref vinnan, kunde han likväl ej afhalla sig från, at på det hjertligaste tacka henne för sitt deltagan de, hvilket han till större delen tillskref sin hu strus ålerfrisknande. Baronessan spelade naturligtvis äfven denn: afton. Grefvinnan hade lofvat henne sin börs Allt för ovand att spela om fremmandes pennin gar, var hon ovanligt ängslig. Emellertid va bankens innehafvare grefvinnans broder, och den ne blef, då hon uppträdde mot honom, så för virrad, skingrad och orolig, att han dels häraf dels i anseende till baronessans lycka, förlorad flera tusende till denna sednare. Vid afskedsta gandet sade grefvinnan till sin vån, att brodrel fått full ersättning uti den handtryckning ba ronessan, sig ovetande, gifvit honom. Grefvinnan hade nu en gång upptäckt han kärlek för baronessan; redan följande dagen för de hon äter samtalet derpå. IIlon tog honon med på frukosten. Baronessan, långt ifrån at