Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1843, sida 2

202 — — sorrespondentartikel. Stockholm d. 53 April. All ting sortfar, likasom perukmakare-gesällen Schills rörelse, med vanlig stagnation. Krigs-minister hafva vi icke ännu fått; och det börjar se ut, som hade man redan glömt, att en sådan behöfves Postmästare i Norrköping tyckes äfven hafva blisvit bland de tjenster, som platt icke skola tillsättas, utan stå öppna, såsom läckburar eller pis-aller (hvilketdera, det är verkligen svårt att säga). Den tanken är redan en gng yttrad och kan gerna åter till diskussion upptagas : alt, sedan embetsmännen påtagligen icke mera finnas för embetenas skull, utan tvärtom embetena endast för att accommodera vissa personer, som skola förbjälpas, utan afse-. ende på om embetet passar för dem eller de för embetet, så vore det renaste spelet att sörvandla vissa goda tjenster till sinecurar och formligen förklara, att med deras behlädande, d. v. s. med lönens ätnjutande, någon tjenstgöring alls icke är förenad. Lika väl som i Tyskland fordom funnos verldsliga furstliga personer, som innehade Biskops-, Abbotsoch Abbedisse-embeten, drogo lönerna och till och med hette Biskopar elc., ehuru hvar man visste, att de ingalunda voro andlige, likasn väl kunde det ju gå an här att sekularisera (ty det var den tyska termen) vissa af de bästa pastoraterna och sedan hafva dem i beredskap, då någon afsigkommen notabilitet behosde hjelpas. För att borttaga allt det anstötliga, som kunde anses medfölja detta arrangement, atminstone till en början och innan allmänheten kunne vänja sig dervid, kunde en verldslig titel förknippas dermed och alltid åtfölja den andliga. t. ex. Statsrådet-kyrkoherden i hellinasbro? Eller hur? det later ju icke så rasande! Alt pastoralerne skulle blilva sämre skötta, för det att dignitärerne deras innehafvare icke befatt sig med skötselen, det torde icke vara — Alldeles enahanda vore förhållandet med de bästa Postmästerierna. De kunde väl icke egentliven sägas blifva sekulariserade, efter som delalltid varit veridsliga tjänster; men man kunde i stället säga, att de indelas?. En viss konstant titel kunde äfven med dem förknippas, så alt det hette t. e. Generalen Postmästaren i Götheborg, Öfversten Postmästaren i Norrköping ete. Något chicanerande läge icke deruti, blott nationen hunne vånja sig; i England brukas ju, att llertigen N. N. heter Actuarie (Custos Rotulorum) i N. N. Gresskapet, Marqvisen N. N. Jägmästare (Ranger) i Skogen N. N., o. s. v. Enda väsendtliga skilnaden är, att dessa engelska titlar ofta äro årflliga, hvilket tills vidare icke låter sig göra i Sverige; men för resten är exemplet lärorikt. vi höllo på nyss att få oss en Öfver-Ceremoniemästare-Bibliothekarie; men det slog slint mot den afträdandes fasta vilja, hvilket ovekligen länder bemälte vilja till heder. Förargad alt se sin närmaste man, en förtjänt litteratör, som länge arbetat i Bibliotheket, nära att serbigåäs, på det en behofvande förnämhet måtte hjelpas, skall Canzli-Rådet Wallmark hafva förklarat, att han icke togo alsked, om den orättvisan skulle begås; och det gjorde verkan eburu rekommendationerne för medtällaren kommo från vestra flygelen. Det finnes således exempel, att äfven dessa rekommendationer icke äro oselbara. Ett arnat citeras: Ystads Postkontor är ledigt; och största hoppet derom skall ägas af en illitterat Rådman och afskedad khkrvddkrambhanillara poennes.förtljänsser