Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1843, sida 2

domaremagten akla sig för att spela masquerader i så ömtåliga sater, vore det än i den beskedligaste assigt. Försärande är, hvad man här och der tycker sig märka af en benägenhet hos domare-magten att lyfta på Justitias bindel och kasta en sorstulen blick på, hvem personen mände vara, sem står der vid skran. ket. bet är ju, tycker man, att göra Gudi en tjenst, om man kan så der behändig! hjelpa en beskedlig menniska, som utan ond assigt råkat fast, eller komma åt? en slyngel, en farlig menniska. Materialier finnas atl fylla volumer med sidana Gudi gjorda tjenster. Det beklagliga är, att endast en domare sinnes, som kan pröfva hjertan och ransaka njurar, och att de andre kunna se alldeles miste och taga menniskor för goda, blott derföre ati de behaga dem, eller för elaka blott derföre att de finna dem misshagliga. I synnerhet är det farligt, om politisk kärlek eller ovilja be mägtigar sig domaren. vissa rätter omtalas såsom i synnerhet politiska; och det påstås alt inför dem fordras intet mera för att förlo ra en rättegång, än att vara en misshaglig po lilisk person, ja att blott anlita en dylik til sakförare. Man citerar ett uttryck af en do mare om en liberal advokat: den rabulislei skall väl aldrig vinna här. Sednare tiders ju ridiska besordringar kunna visst icke hafva bi dragit att minska detta enda. Låt blott poli tiska tänkesätt inräknas bland juridiska meri ter; och dommare-corpsen mäste bestå af an nat än menniskor, för att kunna i längde hälla sig ren.