Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1843, sida 2

mer vara samma qvinna, som hon sordom varitHennes barn voro henne mer i vägen, än angenäma. Nu tyckte hon sig vara ensam i kretsen af sin familj, der bon kort tid förut lefvat så lyckliga dagar. Genom tysta suckar beklagade hon det förlorade: hennes make instämde deruli, men likvist af andra skäl, kedan hade sex veckor förflutit; och baronessan började anse sin nya vän likaså flyktig, som de flesta äro, emedan bon alldeles icke, enligt sitt löfte, lät höra utaf sig, då hon helt oväntadt, fick se en stor vacn, hvilken hon ansåg för grefvinnans, vid slutet af den allöe af lindar, som förde upp till slottet. I samma ögonblick försvann den, och hon trodde sig hafva tagil misste; men blef så mycket gladare, då hon såg den komma upp genom alleen. Hvilken glädje, hvilken förtjusning å båda sidor, alt åter träffas. Frågor på frågor gjordes af båda, utan alt någon besvarades. Äfven baronen sjelf syntes dela den ömsesidiga glädjen i fullt matt, hans maka sägnades äfven af en underrättelse, som i högsta erad förtjuste henne: hon hade blifvit anställd som kammarfru vid hofvet i B. Genom hvems inflytande, är lätt att sissa. Gresvinnan hade hela natten plägats al begär att meddela sin vin denna öfverraskande nyhet. I största hast gjordes: anstalter för afresan. Baronen lemnade visserligen högst ogerna sina förfäders gods: ju närmre man är de stora, me nade han, desto mindre synes man sjelf; emed lertid var han allt för belefvad, och älskade sin hustru allt för mycket, för att vilja för henne stänga den bana, hvarest hon trodde sig finna