Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1843, sida 1

allvarlig af den ömt älskades fsörtrollande leende, eller en smickrande bön att blott denna gång se på och hennes försäkringar om den trognaste kärlek. Hon visste till och med att drifva det så längt, att han följande sommar blott få dagar lemnade staden. Nu blef emellertid Baronessan för andra gången moder, och moder åt son, som skulle fortplanta deras namn. Baronen, vand att mera anse sig såsom vårdare än ägare af sina gods, ansäg det för sin pligt, att undvika hvarje onyttig kostnad. Dels detta, dels afskyn för detta enda fel hos hans för öfrigt i allt så älskvärda maka, bevekte honom att helt och hållet draga sig tillbaka på sina gods. Här var baronessan åter, hvad hon första sommarn varit, den trognaste, älskvärdaste qvinna, den ömmaste moder, god värdinna, de fattigas välgörande vän, de olyckligas tröstarinna, och således ett föremål för hela traktens beundran, nöje och högaktning. Sex år hade på detta sätt förflutit. Baronen och hans maka älskade blott hvarann, sina barn och underhafvande; då ett bref anlände från baronessans moder, hvaruti hon underrättade, att hon snart ämnade besöka dem, äfven som grefvinnan C, hvilken köpt ett gods i deras granr skap, och önskade vid detta tillfälle göra sin älskvärda grannes bekantskap. Allt andades mera lif och glädje; baronessan, emedan hon skulle få omfamna sin moder, som hon länge icke sett; hennes make, emedan hans hustru var glad. Den dag, de skulle anlända, dröjde hon hela timmar vid fönstret, det minsta buller från den förbi slottet gående landsvägen lockade henne dit. Atföljd af sin man och sina barn, helsade