Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1843, sida 1

att han utbytte landtlifvets ensamhet mot stadens nöjen. ö Hennes, barnsäng ådrog henne en farlig sjukdom; redan fruktade man, att den dotter hon sodt, skulle beröfva henne lifvet. Längsamt tillfrisknade hon, för att uti sin makas kärlek finna belöningen för sitt utståndna lidande: Genom fruktan att förlora henne, genom panten af deras kärlek, hade Baronen lärt att ännu ömmare älska sin maka — han tillbad henne. Nu skulle en af hans rika slägtingar hafva bröllopp; han med sin hustru blef bjuden, hvil ket var ganska billigt, men han skulle säkert e kommit, hade han kunnat förutse de olyckligföljder, hvartill det gaf anledning. Man bjöd hans hustru ett parti Farao — detta spel skulle blott skingra ledsnaden efter soupn Hon vägrade likväl, men förgäfves; ty alla spe lade, och till och med hennes maka bad henne ej göra något undantag. En ögonblicklig glömska af mitt löfte?, tänkte hon slutligen, ökunde väl ej vara så farligt. Lyckan gynnade henne nu som förr, men till ännu högre grad. Så mycket mer uppvaknade det gamla begäret. Samma fest gaf henne äfven den följande an dra och tredje dagen en skicklig förevändning, Bedragande sig sjelf, hastade hon sitt förderf till mötes. Hon glömde sig redan så längt, att hon passade på minsta anledning; hemma hos sig menade hon, att hon, som värdinna, måste skasfa sina gäster nöje; borta fordrade sällskapstonen denna höflighet. Då och då vågade baronen yttra en tyst påminnelse, men alltid hindrades. han från en mera