Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1843, sida 1

SPELEESKAN. var af god härkomst; men detvar också nästan hela hennes rikdom, Uimn må veta, hvad som förmådde hennes fader, si göra henne på det nogaste bekant med hvar, i de högre kretsarne, brukligt spel. När kEI Fröken v. 2 sundom någon förtrogen vän frågade honom rom, gaf han till svar: Plickan måste blifva kant dermed, för att ej förlora någon af sina rdelar. om modren trodde man med rätta, it hon redan tidigt beräknat den fördel, som ottern skulle bidraga att förskaffa henne genom sit spel — samt att hon genom vinster skulle erÅua sin och familjens mindre goda omständigter Nog al, vid femton års ålder var Carona i stånd att deltaga uti hvarje spelparti, och sckan, så blid mot damerna, gynnade henne i, att hon ej allenast förskaffade. sig sina befof, utan kunde äfven mången gång hjelpa fasren. Nu var hon tjugo år; hennes skönhet, hennes Askvärda sätt att vara och hennes hjertliga godt, hade fängslat Baron H och, från första gonblicket af deras bekantskap, var han icke skgiltig för henne. Hans slägtingar varnade hoom, icke i anseende till hans älskades mindre prmögenhet, men för hennes spelsjuka; han er, förlitande sig på det välde, som kärleken, ch en förståndig mans ledning kan hafva öfver n, utom i ett enda afseende, förnustig qvinna, preställde sin älskade detta helt öppet; hon, ingt ifrån att beröfva honom sin kärlek, lofvae, sedan hon något hemtat sig från sin förläenhet, alt ej på ett helt år (så länge var deras röllopp uppskutet) röra korten, och sedan som D