met! — och en lång paus följde, då allas blickar vänt sig mot den jämrande familjen. Ändtligen ropade en tjock slagtares skorrande röst: syra mark I — Fyra mark bjudet en gång, ropade misslynt auctionshållaren; — i samma ögonblick ryckte den redan nägra minuter oroligt snokande Boll sig lös från Fritz, och sprang som galen och gladt bjeffande ut ur huset; men in genom ett öppet stående fönster ropade en stark basrost: 40 mark för forsta gången Straxt ester inträdde i rummet en af brådska andtruten man med solbrävdt ansigte, i skepparedrägt och åtföljd af Boll, och upprepade med thordönsröst: 400 mark för andra, tredje och sista gången! ban slog i detsamma så häftigt på bordet med sitt spanska rör, att auctionshällarens papper flögo omkring, och denna jemte alla de öfriga på det häftigaste förskräcktes. Gud! vår Jansen! ropade Herr Herrman och föll honom om halsen; meu den förre fortfor: Ja, det är jag; värt skepp ligger fullt af guldstänger och varor i hamnen; det är slut med auctionen; bort med er alla! — och vid dessa ord svingade han sin käpp högt öfver allas husvuden, — kommen i morgon upp på rådhuset, då skall allt blifva betalt med räntor; Gud, vår herre, lefver än, vårt bus står ännu fast, och än florerar den gamla firman: Herrman Gruil van Steen. Och nu, Herr Herrman och fru Elisabeth, emottagen nu först en helsning ifrån er gamle Jansen l GSlut.) —— — —