Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1843, sida 2

Ser ni, tant! huru väl han ursäktar sig! utbröt Bertha, under det hon borstade dammet af Tristans rockkrage — hädanefter, ser du, skall du vackert taga mlg med på dina vandringar! Tristan vände leende hufvudet om, för att lacka Bertha för hennes naiva förslag. Alla gin380 nu in i huset, och satte sig till qvällsvarden. Afven Markolf hade kommit in. Hans yfviga här, som hängde ned i ögonen, hans breda och runda ögon med deras små svarta ögonstenar, hans ostadiga blick, som, under det han talade sjukligt stirrade — allt detta tillsammans gaf hans ansigte ett besynnerligt uttryck. För enhvar, som såg honom första gången var detta en motbjudande syn, men de, som femton år bott med honom i samma hus, hade haft tid att vänja sig dervid, och varseblesvo det knappt mera. Patorn uppläste bönen och Markolf bad ännu länse, sedan de andra korsat sig och börjat aftonmåltiden. (Forts.) —— Styekegods. Man kan ej annat än beundra det sätt på hvilket Rekt. Almqvist besvarar Upsala konsistorii snärjande frågor, och ingenting vore mer att önska, än aft det fortfor dermed, för att få dem klart och afgörande redda, såsom grundvalen för sann protestanism. Vi tro dock, att konsistorium numera inser, det gör bäst att liga, helst vi förnummit att i annat fall, flera utmärkta theologer stå färdiga att uppträda på Hr A:s sida; ehuru det just derför vore önskligt, att striden dress så långt som möjligt, på det, så snart som möjligt hyckleriet måtte ashöljas och sanningen, oåterkalleligen segra. En gång sker det dock i alla fall.