iii —m— Från låcd:s Korrespondent. Stockholm d. 40 Mars. Det hade undlallit mig, alt vid sista riksdagen Stats-Utskottets första förslag till Lönereglering för Statsrådets ledamöter, icke bifölls, utan att Ständerna antagit en lönestat genom hvilken Stats-Ministrarnes lön, är endast lika stor med öfrige Slats-Radsledamöters, och safselpenningarnes belopp allena är olika. Sv. Minerva anmärker detta i går och anmärkningen är i detta afseende grundad; men såsom det lätt inses, verkar detta ingen egentlig rubbning i omdömet om det grundlagsvidriga i dispositionen af Stats-Råds-pensioner till lvenne afgångne Statsrädsledamöter, hvilka ännu vid asskedstagandet icke tjenat de af R:s Str sör en sådan pensionsrätt bestämde fem ären. Den ogillande opinion, som i dessa dagar här allmänt visat sig emot Direktionens i Östgötha Bankens silia-afdelning i Staden Norrköping förfarande i afseende på Rådman Zander, som förafskedats, för det han inom Magistraten vasat att föreslå ett annat sält alt fira det besynnerliga regerings-jubileum än det Hrr Direktörer önskat, är icke utan sin vackra betydelse. Man finner deraf, att allmänheten ännu vidhåller den gamla regeln att ingen i sil! enskilta lif bör förföljas för sina politiska meningar, och att hvarje öfvertygelse bör vara fri, blott man uppfyller sina pligter. Onekligen skulle det äfven leda till mycket ondt, om på det sätt de värde Pascharna i Norrköping söka införa, styrelserna af enshilte eller allmänna inrättningar skulle begynna att hälla räfst med dessa inrättningars embetsoch sjenslemän, samt fordra af dem, att i alla allmänna ämnen handla och tänha lika med sic. Detta skulle säkert blifva al vådligare beskaffenhet för den medborgerliga friheten än sjelfva regeringens sträfvande, att införa bruket att votera för unilormen, och det skulle icke undgå att förr eller senare inblanda sjelfva dessa inrättningar och deras ofta ömtåliga interessen i de politiska partistriderna: en inblandning, somej gerna kan vara nyttig för någon, men aldraminst för dem, som i penning-anssaller och kredit-inrättningar insatt sin förmögenhet eller använda sin verksamhet. Också bör man redan pu mera allmänt förnyas, det redan för en tid sedan gängse ryktet, att Östgötha Panbens st Hning skall vara betänklig till följd af en hop egendomars försäljande, som hälta såsom säkerhet för Bank-aktier ; och onda tungor vilja vilva till orsak för den värda Direktionens handlingssätt, samt för Bolagsstämmans sätt att behandla den då kända åtgärden, att Banken möjligen snart kunde komma i behof af nådiga biträden, på elt eller annat sätt. Detla är väl något förhastadta ty icke är Bankens ställning — på det hela, osäker: det synes bäst af den goda utdelning, som ännu kan göras på actierna; men en sådan tanka gör redan ondt för en inrättning, al denna natur — och hyad den kommer att verka, om minsta anledning skulle göra den sannolik, kan lätt förutses. Emellertid håller direltionen sig tapper, och vill lata paskina, att dess omväljande var en sanction af bolaget för dess handlingssätt mot den underordnade tjenstemannen. Detta torde likväl tåla en justering; men framtiden lärer nog göra den, mera belydelsesullt, än hvad nutiden han ustadkomma. Regeringen har, efter det ärendet öfver ivi hvilat hos den, nu anbesallt krigs-och kammar-kollegierna att i enlighet med Rikets Stän ders yrkande hesörja det en ny fördelning af rolerinssoch rustninas-skyldizhelen i Jemtland må uppefTas. Det ser således ut, som skulk denna proins en gång kunna hoppas, alt e linere utarmas senom en aldeles ofverdrifver börda, som under en lång tid efterhand blilvit den ålagd, utan, att i betraktande tagits lui:arken landets hejlpemedel eller Regeringens med innevånarena ursprungligen uppgjorde kontrakter och öfverenskommelser. Det återstå bloll att se. om af hela åtgärden något blil ver verkställdt och huruvida det kommer at affaf benne, et Hanna: panl Co har une