Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1843, sida 1

Marmo: Jag har insett det, I viljen komma ifran mig. Nå, nå; jag har redan tagit mitt parti. Jag tänker icke följa dig; lita på det. Jag tror ej, alt jag skulle. triss der du kommer att hamna. Adolph: Mycket rätt bedomåt, mycket vist. — Der alltså — mitt ur och mitt farväl. Tag! Ha, redan — på tio minuter nära — elfva. Ilvarföre dröjer Cecilia?! Marmo: (emottar uret) Icke mera än tio minuter igen till elfva? Besitta! jag solar. Cecilia iakttar nog den utsatta tiden. Men jag förutsåg, att du redan innan dess skulle hafva att iordningställa här ett och annat, hvarföre jag iufannit mig så bitlida. kanske behöfver jag hjelpa dig? eller har du allt färdigt och redo till uppbrott? klart att skjuta ifrån land. Adolpl: Endast sakerna här komma i båten. Den ligger der bakom buskarna säkert dold. Marmo: Jag har också upptäckt den. vi skola skaffa dit kosserten. ben ser tung ut. och lådan, hvad har du uti lådan. Adolph: Ädelstenar, nipper, dyrbarheter, klenoder. En glänsande rikedom, som skall värna vär sällhet för jordiska bekymmer. Alla guldsmeder och galanterihandlare har jag utplundrat; men milt arf skall liqvidera de lättrogna kreditorerna. ; Marmo: Du har väl sörjt för dig och din sköna, det kunde äfven förmodas. Och passet? Du har det ju det till hands? Jag påminner bara, försigtighet och ordning äro vid sådana tillfällen af stor vigt. : Adolph: Passet bär jag på bröstet i min plån bot.