Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 3

Margaretha: Der, — igenkänner du stylen på iItanskristen? Marmo: Norehns, rigtigt. bå finnes der innesluten nyckeln till de besynnerliga företeelser, som satt myror i hufvudet på oss. — Hm, min bästa Margaretha, du har ditt lilla goda förstånd, du inser snart, alt brefvets innehåll nödvändigt kall upplysa om vändningen som älskogen tagit le tu emellan; och att det är af vigt för mig att se klart i denna kärlekshandel, hvilken jag ju icke bragt i gång endast för de ålskandes skull. Ni, summan af dessa skäl är lätt att addera tillsammans, jag måste läsa brefvet, ma chere. Margaretha: Brefvet kan jag endast lemna till uilia. llemska spöken skulle annars smyga i ina sjät och jägta mig i grafvan och ändå ej lemna mig. Hu, jog har giwit ell alltför fasligt löfte. Marmo: Min kloka Margaretha, låter du regera ig af en sa kinkig samvetsgrannhet? Du tar väl reson? — llör bara, du har lofvat att lemna biljetten lill henne; — nå väl, du skall halla ord. Jag vill endast låsa biljetten och sedan låta den passera till adressen. betta lågaer alliså inga hinder i vägen för utförandet af dittuppdrag. Besinna dig icke länge. kom ihåg, att om fan här kommit med i spelet, och den unge monsieuren blifvit osams med sin sköna, så kan leken taga slut, innan den renderat oss, hvad som var beräknadt. Och då du haft och ännu vidare skulle få del i vinsten, så erhåller du äfven af förlusten din andel; det vill säga: du får platt intet, när det stoppar hos Nohren. — Men den egentliga skördetiden skulle först borja hä