Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 3

danester. Behjerta detta, och besinna dig ej länare. Margaretha: Det är allt sant, hvad du säger; dock jag vagar icke att låta dig bryta sigillet. Marmo: Kan du tro, att jag vill gå så plumpi tillväga. Med ett godt handlag här man sig at en smulla finare. visa hit brefvet: man kan nda ut och in på sådana hemlighetskrämare. som i bådskan blifvit sammanvekna. — (Han rycher till sig biljelten, som framräckis tveksamt.) Se bara. Operationen är icke halsbrytande. Der är herrligheten, vrängd, som en handske, och innanmälet ligger öppet för våra blickar. (Han genomforskar papperet med ifriga blickar.) kors för tusan! Här är ingenting mer och ingenting mindre i verket, än en enlevering. Se bara den intriguerrekrylen! hos honom sramväxer skälmen med kärleks-lustan. Och den vackra hexan sedan, huru illmarig att ställa sig sjuk. Margaretha: Hvad sade du, llelge, enleveringMarmo: 1 natt klockan elfva, då mörkret och stadens sömn gifva ett beqvämlist tillfälle, skola de hemligt mötas i Ekviken, hvarest den kicke pojken häller en bat i bered dskap. Och på redden, säser han, ligger ett sarlyg segelklart. Aj, planen är icke si besängd, men den passar ej i mina beräkningar; det har Ni glömt, min vackre herre. Skulle man trott, att den skägglösa fantasten så snart kunde slå sig på illlundiga konster och falskt spel? och emot mig? Han. är, förbanna mig, näsvis! Ottilia tyckes ka stretat emot nägot lindrigt, dock det är tillgjordbet, en maskerad sporre, som eggar hans ifver. Han skrift: ver, alt om hen icke bönhör honom och ej in