Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1843, sida 1

Adolph: Gif mig visshet derom, och min evig tacksamhet skall gälda dig. Marmo: Hm, fan kan föra ordet för ett qvinno hjerta. Men jag skall säga dig, huru du åtminsto ne kan få visshet i den saken. Kasta dig til hennes fötter och bönfall och tigg om henne lyckliggörande ynnest. Adolph: 0, denna utväg förestasvas mig a hvarje trängtansfullt darrande nerv; hvarje rö relse i mitt bröst drifver mig till detta steg Och huru ofta har icke beslutet, snllväxt, redar uppsprungit i min själ. Huru ofta har jag ick trott mig kunna begagna ett gynnande ögonblick ordet har bäfvat på tungan. Men när känslor na svällt upp till brädden af utbrottet, då allti hämmar Cecilia, med en brant asbrytande vänd ning, meddelandets frambrytande språk. 0O, at hon vänligt ville låna sitt öra åt min förkla ring. Marmo: Hör, jag skall förskaffa dig ett möte Iskall öfvertala henne till ett förtroligt möte mer dig. Jag vet, huru man vid den saken bör läg ga orden. Jag förskaffar dig en tte a tåte mer henne. Adolph: (tryckande hans hand) Och sen kon till mig och begär någon vänskapstjenst. någor tjenst af vigt, något, hvarvid jag behöfver upp offra kraft och tillgångar — kom, säger jag och framställ din anhällan; du skall erfara, hu ru du gjort Adolph Norehn dig förbunden. Marmo: Och om hon bönhör dig, hvad skal det blifva sedan? Adolph: Då skall jag lycklige föra fästmön triumf till min farbror, att mitt val måtte fa derligt välsignas och min lycka helgas.