Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1843, sida 1

— kp——7—7—5555 Marmo: Hur! Du tänker sans sacon gifta dig. Vänta litet, der är något att besinna. Din värde farbror och förmyndare har säkert uppgjort sina planer med afseende på dig, men dervid lika säkert alls icke tänkt på den fattiga, oförnäma Cecilia. Hon skall vara honom en fredsstörare vid sina beräkningar och derföre skall han visa henne på dörren och bjuda upp al sin makt att förmå dig åter bryta det knutna förbundet. Nej, jag vill råda dig till något bättre. Företag en utrikes resa, den nekas dig icke, som en bildande lärocours. I Frankrike, eller Italien sammanträsla vi och lefva en famille? som perla i guld, du med din sköna i oupphörliga smekmånader, och jag som husvän i er trefliga krets. Hvad tycker du? Ah, du har ej smakat ännu en sådan lefnads sällhet. Har du drömt om paradisiska njulningar? då skola de realiseras. Adolph: Men min farbror skall vänligt intagas af Cecilias behag och förtjusande väsende. Marmo: Tror du det? — 1 fall han dock icke motsvarar dina goda tankar? — Adolph: Så ölvergifver jag honom och hemmet förr, än den trolofvade. Marmo: Det är ett ord, som det anstår en rask karl. Jag sorskassar dig ett hemligt, förtroligt möte. Ottilia väntar på Adolphs ankomst. Hon har lagit på sig en mörk, fotsid klädning; en simpel duk höljer halsen; under en enkel mössa doljes håret; inga smyeken synas till, drägten ar utan alla prydnader. Ilennes gestalt framstår i en mildt allvarlig karakter. Adolph inträder lisligt, men stannar vid dörren.