Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1843, sida 2

—— —ä———7 upplifvande vännen; ty mot henne hycklar ha ej någon okufvad stolthet, hos henne blyges ha ej för en mensklig svaghet, och att hon visa Styrka och ihärdighet, då han är modfäld, de förolämpar ej hans egenkärlek. Ja, i huslighe tens famn må den trägne arbetaren för fäder neslandets väl söka ej blott hvila, utan äfve den trognaste uppmuntran. Och qvinnan vinne senom behjertandet af de allmänna angelägenhe lerna en högre spänstighet, och lättare sinne til sina enskilda bestyr. Adolph: Ah, Cecilia, jag är en entusiast fö en bragdrik lefnad, för statsvigtiga företag. Din ord genljuda i min själ. Du påpekar en ljussi hjelp, som mannen eger vid sin sida, men son vanligen misskännes af honom. 0, du lysta qvinnan till en höjd, der jag aldrig anat henne du hänrycker min fantasi! — Och hvarför skulle du ej vilja hoppas på ett så skönt infly tande hos en manlig själ? Ottilia: Jag lefver obemärkt i en omgifning des den ädlare förmågan obegagnad bortvissnar Jag är utan faderlig vårdare, en faderoch mo derlös. Det är en olycklig, hopplös belägenhet. Kan du fatta det, Adolph! Adolph: Äfven du utan fader och moder? Det sa är min lott. Ollilia: (något häftigt) Och saknar du modern? Adolph: Modern? kanske. Den kunde dock icke vara för mig, hvad du saknar i fadern. — — Vid hans sida ville du utveckla din karakter, endast hos honom, tror du, skulle du finna tillfällen att deltaga i högre argelägenheter. Icke? endast hos honom? eller buru?