Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1843, sida 3

och tillika fredsälle hjelten och herrskaren. Men en rattvis nemesis har slagit mig med krämpor och lamhet; ty i min oerfarna ungdom lät jag föra mig i länken af rabulist pressen och skällde med uti oppositionens koppel. Ve mig! Nej, hell mig! att jag ångrat och blifvit omvänd, att jag sönderryckt pöbelgemenskapens sjettrar. — Och så måste det gå: hos hvem bildningens lampa är tänd, hos honom måste, vid betraktande af dessa tjugofem åren. all opposition, lik en yr mygga i lågan, vingbrännas och förtäras. Ja, på denna heriliga 5:te skall reaktionens gnista, som länge glimmat under askan, uppblossa till en Land och rike eklarerande och transparerande illumination. Natten skall skingras, klandersjukan blekna och fly; Systemet uppenbara sig lagerhöljt i sin förklaring och det skall tillbedjas— Väl oss, en stor fruktan är tagen ifrån oss; elterverlden skall ej kunna vanära Svenska solket med tillvitelsen om svart barbarisk otacksamhet emot sin störste Konung. Nej, den 5:te och 6:te skola tala i häfderna. Det skallkunna sägas, att Hans Majestät icke blott äskat solkets kärlek till belöning, utan ock, att den frejdade monarken fått denna sublima belöning. Och hvem vet — Svenskarne kalva redan vid denna högtids betydelsefulla firande aslagt den gnidare anda, som sista riksdagen så skamligt proklamerade, hvem vet, kabinetis-kassans skuld kan väl äfven blifva betald och nationen derigenom erhålla riktigt qvitto, svart på hvitt, för sin kärlek. — Måtte folkets höga fader lefva, för att föra sina barn till ett så skönt reaktionärt må!. Amen!