Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1843, sida 3

I mig se derföre din borgen. — Bistå mig nu att framlocka passionen, och denna tjenst skall giltigt vittna om en mig förbindande vänskap. Marmo: Du skall ändtligen då erkänna, att du har i mig den trognaste vån på jorden. Ottilia: I dig den trognaste vån?! O, Ebba, förlåt mig, jag väljer dennes hjelp och försmår ditt ädla bistand. Men jag känner en kraft i mig, som kan undvara din medlande åtgärd. Jag känner mig åter mäktig, mäktig att af sjelfva min förnedring framtvinga en förman och en styrka; jag sjelf skall uppbygga min lycka! Stolthet häfver min barm; först med min seger skall jag kasta mig till dina fötter, dyraste väninna! — — Karl, hvad lyssnar du; dessa ord bli ej hemmastadda t ditt öra; för dig har jag ett annat tal: Kom, kom, Helge, för .mig hem till dig och för uti mig än en gång en nöjenas prestinna, ån en gång. Kom till förförelsens värf! Marno: Det låter man ej säga sig två gånger. I Här min arm, förtjuserska. (Forts.) 0 Ett blad utur en devuerad giktsjuklings dagbok: Den öle Febr. — Lof och tack ske Dig, min Cud i himmelen, som lätit mig upplesva denna dag; men också lof och tack ske i underdånighet Hans Majestät vår allernådigste Konung, som täckts det göra värdefallt och sallt för mig och hvarje redlig Svensk att upplefva denna dag! — jJag kan blanda min darrande röst med brödrasolkens enthusiastiska Jubel och rökoslrande Te deum. vive le roi! Ack, alt jag äfven kunde med mängden solja ut på torg och gator, och med sansarisk dån lofsjunga Sverges Frälsare, den seger säll