Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1843, sida 3

a behöfver biktas och förlåtas. En ångrande Magdalena kan, väl placerad, utveckla otroliga bejag. — Och du förstår dig nog på att agera med len möjligast största effekt. Ottilia: För kårleken är det ju ljuft att förlåta! fa, af hans kärlek, af en hög, hänryckt passion unde jag hoppas oåndlig tillgift; vill jag hoppalen! Han skall ålska mig. Jag skall adla förföelsens intriger, koketteriets ögonspel och maskeade lockelser, adla dem genom den renaste åtrå ill ett skönt, ett heligt mål. Hafva de tjent mig vid min förvillelse, må de bistå mig vid mitt ädlaste sträfvande; så skall min lärdom i syndens skola, ej vara förlorad för mig vid de första fjät på den bana, som är god. — Innerligt allvar skall, säsom biet suger sötma ur den giftiga blomman, skörda vinning af fåfänglighetens planta. Och med en enda seger skola dessa falska vapen uppväga alla bedrägliga, ångerbringande eröfringar på utsvälningers fält. Ån en gång vill jag uppträda, en förförisk qvinna, uppträda med allt det vålde behagen kunna gifva mig; och bemöda mig om Adolphs kärlek. Jag skall tränga mig ini hans hjerta; han skal älska mig! Eldigt, allsmäktigt skall han älska mig — Och sedan — må han finna vid mitt bröst er oanad sällhet, en stilla himmelsk sällhet, som ljuf ligt famnar våra själar! Marir o: Detta slutliga facit uträknar äfven jag men den väg du kommer dit företer några oredigslingringar. Dock vi äro ense om målet, om Kvac vi vilja.; så kan väl det der buru vi vilja detej bli allt för skiljaktigt. Och din längtan efte det extra nöje att erhålla förlåtelse, verkar ej men ligt på den bufvudsakliga framgången och vinsten Ottilia: Du skulle vilja uppräkna på fingrarna huru mänga riksdaler, eller dukater denna kärleks intrig kan komma att afkasta för dig. Ah, gi dig tillfreds, Marmo. Lyckas min eröfring, bli ynglingen min med en hängifvande böjelse, så sko la dina gyllne förhoppningar sannerligen fullbordas