allmänna utgifterna, lika hos hvarje folk, det må nu vara styrdt under monarkisk eller republikansk form. En Nations välstånd och framåtgående beror således mindre på formän, hvarunder den styres, än på sunda Sstats-oeconomiska lagar och skicklige Embetsmän. Man har ofta sett Stater styrda under den friaste form aftaga i välstånd och blifva utsattiga, då tvertom Stater under Despotismens jernspira gått med stora steg tramät. Man ser således att dessa tvenne vetenskaper, ehuru nära förenade, ändock äro skiljde från hvarandra, att politiken undersöker principerna för styrelsesättets grund, i hvars hand makten bör läggas samt rättig heterna och skyldigheterna emellan den styrande och de styrde, och att Stats-oeconomien blott undersöker politikens och Constitutionens verkningar, hvilka böra vara i harmonie med Stats-oeconomiens Lagar. Det är Stats-oeconomen, som skall upplysa Politikern och denne derefter besluta. Sveriges närvarande stora dagens fråga om representationens förändring till allmänna val m. m. eller huruvida den representativa makten skall hvila i den ena eller andras hand, hörer således till Politikerns synkrets, ej till Sla tso-economens: och man må icke inbilla sig att dess utgång, den må blifva huru som helst, inverkar directe till Nationens stigande välstånd i Stats-oeconomiskt hänseende. Det kan gora detsamma för Sverige i hvilkas händer den representativa makten hvilar, blott den hvilar i sådana personers, som äro upplyste, redlige och som vilja Nationens väl. Månne icke man borde kunna vänta upplysning och redlighet hos Bonden, Borgaren, Presten och Ådlingen. — a Af hvilken skall man annars kunna vänta dessa egenskaper. Förenklingen af representationen, de orepresenterades inträdande i Ständer-Församlingen Asamt arhetssättets förenkling vid Riksdagarne äro srågor som höra till en sakernas inre och sundare organisation, vid hvilka Vi icke vilja uppehälla oss. Vi lemna således denna dagens stora fråga om representationens ombildning sedd ifrån Politikens ståndpunkt, vi tillåta oss dock några anmärkningar sedde hrån Statsoeconomens. Månne man icke med representationens ombildning äsystar ingenting annat än ett högre lif och Nationens raskare framtågande till välstånd i oeconomiskt hänseende? Men icke kan representationens ombildning i en politisk räga, begagnas såsom hässtång i en Statsoekonomisk. Att den i någon mohn kan verka är otvifvelaktigt och en följd af Politikens nära samband med Stats-economien, men åtminstone icke directe. Nej häruti irrar man sig. vilTkoret för hvarje Folks framtågande, det må nu yVwara i hvilken gren som helst, är upplysning. Så är äfven vilkoret för en Nations sramåtgäende i Statsekonomiskt hänseende, upplysning i Statsekonomien. Det är visserligen sannt att ssgenom representationens ombildning, mången duglighet kommer i en högre Statsvetenskaplig verkningskrets och att Nationen härigenom kan uppamma en och annan upplyst Statsman, men dessa måste dock komma att höra till undantagen, då jag förutsätter att dessa individers I hufvudsakliga verkningar förut tillhört andra fack, såsom handtyerk, handel, jernverk, sabriker m. m. Men huru skall man då kunna åstadkomma denna uplysning i Sverige? Huru åstadkomma att så väl de styrande som de styrda erhålla en sådan uplysning, att de kunna inse fördelen eller nackdelen vid en Stats ekonomisk frågas föredragning? Hörtill fordras 1:o Att nationen endast erkänner, uppammar och begagnar sådane högre Embetsmän som äro Stats-ekonomer ej blott till namnet utan i verkligheten, som äro mäktige att fatta pennan och framlägga klart och M tydligt för hela folkets ögon, huruvida den elsler den af Politikern vidtagna åtgärden är nytI tig eller skadlig för landet, eller om den bör förändras. Första vilkoret för dessa högre Embetsmäns användande, bör således vara en hög I vetenskaplig bildning och djupa studier, det anI dra moralite och en stilistisk förmåga till allmänhetens uplysning, det tredje praktisk användbarhet etc. Men icke äro dessa tvenne första vilkor, utom hvilka Stats ekonomer finnas blott till namnet och folket stannar i sitt råa ouplysta tillstånd, eller hafva de blifvit på en längre tid upfylda hos Sveriges Högre Embetsmän. Har väl ett enda större arbete i Statsekonomien varit synligt eller utgått på 40 år från Sveriges Högre Embetsmän? Vi hafva sett ett dö och annat mindre, dock icke af Sveriges Högre civila Embetsmän, utan af andre, såsom en I Geijer en Agardh m. sl. hvars verkningskrets ull följd af deras innehafvande embeten, naturligtsvis icke tillåtit dem att egna sig åt större undersökningar i denna vetenskap. Är det då underligt att Sverige icke gjort de framsteg och hunnit den välmåga, man väntade af 4809 års statshvälfning, af en nära 30-årig fred och Ch af härföraren Bernadottes utmärkta personlighet. I (Forts.) Från Landsorten.