ketenterska. Åt denna öfverlemnade jag barnet, sedan jag först tagit dess jacka och doppat den i en på valplatsen liggande sårad soldats blod; sedan sprang jag med den blodiga jackan till skogsvärdshuset, berättade, att jag dödat er sjelf, men iljelstuckit och sedermera kastat barnet i lågorna, och aflemnade jackan, som ryttaren stack in under sin kappa, sedan han åt mig betalt de lofvade tusen gyllen. Jag skyndade nu att åter uppsöka marketenterskan. Hunden, som förut förföljt mig, hade blifvit qvar hos barnet. Plågad af samvetsångest, beslöt jag att rädda det oskyldiga barnet, att taga. det med till mitt fädernessand och lemna det såsom det bästa byte åt min dervarande hustru, med hvilken jag redan flera år hade lefvat i et barnlöst äktenskap. Jag afgjorde derföre med marketenterskan, att hon vid det första passande tillfälle skulle återvända till Sverige och lemna barnet och penningarne åt min hustru, jag lofvade henne hälsten af den erhållna summan, men hon måste å sin sida med ed försäkra mig om den djupaste tystlåtenJ : het. Hunden skänkte jag henne, ty han tyckte icke om mig, och ville bita mig, hvar han såg mig. Marketenterskan har uppfyllt sitt uppdrag och tegat ända till sin död. Jag och min huStru hafva uppfostrat gossen som vårt eget barn, haft mycken glädje af honom, och aldrig skulle denna händelse yppats, om jag icke af trogen kärlek till min fordna fältmarskalk kommit ifrån min aflägsna hemort till hans begrafning, der den sördömda hunden återfann och ånyo anföll mig. Den böhmiska grefvinnan insåg snart nog tydligt af allt, hvad svensken berättade benne, att uppdraget till hennes och hennes barns mord, jemte den lögnaktiga, skändliga beskyllningen för förräderi, endast kunde hafva utgått ifrån hennes gemäls hämdsulla och giriga slägtingar, och