Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1843, sida 2

sbenninearom jag ville emottaga och fullgöra sett uppdrag. Jag ingick på förslaget och han meddelade mig följande. Detta numera förstörda slott, sade han, illhör en grefvinna, som velat förråda svenska hären åt österrikarne och derföre dragit de sednares hufvudqvarter in i sitt slott. Det har likväl icke lyckats henne, ty eder fältmarskalk Torstenson har, som ni vet, öfverfallit och slagit österrikarne. Den förrädiska grefvinnan bar hittills fåfängt blifvit elterspanad; hon måste emellertid hafva gömt sig här i något smygbål, ty enligt såkra underrättelser har hon ända till det afgörande ögonblicket varit i slottet. Vill ni nu gömma er här bland slottets ruiner och passa på, till hon kommer fram med sitt barn, och göra slut på dem båda, så skall ni af mig erhålla en summa af tusen guldgyllen. Jag betänkte mig icke länge, utan samtyckte. Grefvinnan var ju en förräderska och jag kunde förtjena en stor penningesumma genom en handling, som jag under kriget höll för tillåtlig. Ryttaren lofvade att asbida mig i det något derilran belägna skogsvärdshuset, der jag ålminstone skulle bringa honom barnets blodiga kläder, såsom ett tecken på det verkställda uppdraget: och således gick jag då att ställa mig på lur på den afbrända tomten. Hvad här förefallit., vet ni sjelf. Jag ville skjuta ibjäl er, men ni var så vacker och andäktig; jag ville strypa barnet, men jag kunde icke förmå mig dertill. I min obeslutsamhet ryckte jag slutligen barnet ifrån eder, och, då ni icke ville släppa mig trodde jag mig hafva dödat er med bösskolf;ven, sprang bort med barnet och mötte en ung mar