Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1843, sida 1

enda någon kamrat, som vid stormningen varit sysselsatt med ett barn; ja, det yppades till och med, att på den dagen, då efter grefvinnans egen berättelse, rofvet skett, icke blott detta regimente, utan hela svenska armen redan befunnit sig långt ifrån slottet på marschen emot Wien. Då nu detta första försöket sullkomligen misslyckats och icke i ringaste mätte bidragit till alt spida det minsta ljus ösver barnets lif eller död, lät man på grefvinnans enträgna böner utgå en annan uppmaning, i hvilken man lofvade en ansenlig belöning åt den, som noga kunde angifva, hvarifrån den för klokhet allmänt beundrade hunden, som en tid vistats i ofvamämnde gästgilvaregård i Stockholw, och sedermera blifvit köpt af ståthållaren, härstammade eller huru han kommit till Stockholm. Uppmaningen, angående en hunds stamort, hade till allas forundran spridt sig kring heta landet, men den ena veckan efter den andra förflöt under fåfäng väntan, till dess slutligen en ficka omkring 48 år syntes och inför fältmarskalken och i grefvinnans närvaro aflade följande bekännelse: Hennes moder, berättade hon, hade under kriget gått såsom marketenterska med ett sedna re aftågande, nyss uppsatt regimente till Tyskland, för att der, liksom många andra, förvärfva förmögenhet och återvända som ett rikt fruntimmer. Sina barn, hvilka icke känt deras sader, hade hon under sin frånvaro öfverlemnat till några slägtingar. Sedan hon varit borta i långliga tider, hade hon helt oväntadt kommit tillbaka, till och med några år före krigets slut.